På trettondagen hade jag och killen bestämt oss för att trotsa kylan och gå ut på promenad + grilla korv och dricka varm choklad. Den här dagen hade lovats bli den kallaste på länge, temperaturen skulle vara kring -25 till -30.. och vi skulle kanske ha kunnat överväga att stanna hemma om det inte var för att alla runt om sa att vi inte kommer klara det. Nu hade vi inget val. Som tur visste killen min om en liten stuga där man kunde göra upp en liten brasa och ha det varmt och skönt, så vi packade på oss tio par yllesockor och tog sikte mot skogen.
Det var en väldigt kall dag, håret förvandlades snabbt frostigt vitt och tårna blev stela och kalla. Vi genade över isen och kom småningom fram till den lilla stugan. Det ända tankarna surrade kring var att få upp en liten brasa och få trycka i sej en grillkorv eller två. Därför var det nog extra svårt att acceptera att det inte längre fanns någon kamin i stugan när vi väl kom fram. VAH. Man måste grilla utomhus!?
Det fanns inte mycket annat att göra, vi bet ihop, hämtade ved och tog av oss vantarna för att göra upp eld. Förstås ville inte ens papper brinna denna dag - jag och mina isbitar till tår var redo att ge upp och gå tillbaka. Som tur var en annan lite mera envis och efter mycket om och men hade vi en lite eld att grilla på. Vi delade en hel termos med kakao, värmde tårna på brasan och hade det så bra man bara kan i minus trettio. Mätta, belåtna och löjligt nöjda över oss själva traskade vi sedan tillbaka över isen. Vi diskuterade hur otroligt duktiga vi var, argumenterade om vem som hade haft kallaste tår och drömde om en varm bastu.
Men oj, vilken bedrift att ge er ut i dom minusgraderna! Verkar ju ha varit himla mysigt ändå och vilken fin liten stuga :)
SvaraRaderaHåller verkligen med Stina! Ser supermysigt ut men wow, vad grymma ni är som gav er ut i sån kyla!
SvaraRadera