Mätta och belåtna var det allt dags att bege sej ut i solen. Han fick bära picknickkassen och kånken full med extra tröjor (ifall det skulle bli kallt). Så ovant att gå i kortärmat.
Det blev såklart en liten paus längs vägen, eftersom jag fick syn på ett rosa träd och skulle stå och glo en stund.
Men efter ett tag kunde vi gå vidare. Vi gick mot vattnet och slog vi oss ner på en klippa.
Där utsikten var lite för fin för att vara sann...
vart man än tittade.
Inga kommentarer